booksforus

Har inte bloggat på evigheter, och det ber jag om ursäkt för, men min dag idag har varit så sjuk att jag bara måste göra det....

Mitt skolschema idag såg ut så här:

På morgonen 8.10 så hade jag Engelska C, följt av en håltimma, för att sedan ha Biologi, lunch, Miljökunskap och sist men inte minst Miljöpolitik.

Då vi på engelskan hade individuellt arbete så innebar det att jag inte började förren 10.40, då Biologin drog igång.
Men så igår fick jag mail av min Biologi- och Miljökunskapslärare, (jag har samma kvinna i båda ämnena), där hon sa att hon hade hög feber och att vi inte hade några lektioner dagen efter (alltså idag).
Det betydde att jag bara skulle ha Miljöpolitiken idag, som inte började förren 15.05.

Asbra tänkte jag, dum som jag är.

Så imorse, när jag fortfarande ligger och sover, intet ont anande, så kommer mamma inspringande, panikslagen, och säger att hon har kört fast med bilen. Nu måste ni få lite bakgrundsinformation för att det ska bli roligt.
Det var så att hon skulle med ett flyg till Göteborg, som hon redan var sen till, och nu satt hon fast med bilen i snön. Klockan var nu halv åtta på morgonen, och jag började 3 på eftermiddagen, så ni kan ju tänka er hur glad jag var.
Pappa stod i duschen och kunde inte hjälpa till, lillebror, som är 15, hade redan gått till skolan och lillasyster var för liten för att kunna hjälpa till.
Så jag drogs ur sängen för att dras ut i kylan och kuffa loss mammas bil, helt nyvaken.

Ni kan ju gissa hur lyckat det var...

I.a.f. så fick jag loss bilen till slut, och gick in igen.
Så när jag kommer in så möter pappa mig i dörren, nyduschad och skitförbannad över att ha blivit avbruten (av mamma och inte mig, no less), och talar om för mig att om jag inte skottar garageuppfarten idag så skulle jag minsann få se på annat.
Jag står i groventren, med munnen hängandes på vid gavel, chockad över att han kan vara förbannad på mig, när det var mamma som körde fast bilen. Man skulle ju ha kunnat tro att det var jag som var ute och tjuvkörde bilen!!

Så för att undvika bråk så går jag och lägger mig för att sova igen, vilket jag också gör tills klockan ringer vid 10. Jag sätter mig käpprakt upp i sängen, och inser efter ett tag att jag måste ut och skotta NU! (Eftersom jag inte ville göra det när jag kom hem halv sex på kvällen och det är mörkt ute.)
Så jag hasar mig ur sängen och drar på mig mjukisbyxor, en t-shirt och en tjocktröja, går ut i köket för att slänga i mig en macka.
Klockan är nu alltså 10, ungefär, och jag skottar snö!
Skit, skit, skit, är den enda tanken som går genom huvudet medan jag håller på.
Men när jag är klar och kollar på klockan nästa gång så är hon halv ett! Det har tagit mig lite mer än 2,5 timmar att skotta bort all snö...
Min rygg värker så in i tusan att jag tror att jag håller på att dö! Jag svettas som en gris och det enda jag har lust att göra är att lägga mig ner i snön och inte gå upp, någonsin! Jag har blåsor i händerna, dessutom så har mina blåsor blåsor... Livet är helt enkelt super!
Så precis när jag har tagit det sista skyffeltaget, all snö är borta från garageuppfarten och jag ska gå in, så börjar det snöa igen!!!
Jag kunde bara inte tro att det var sant! Jag kunde redan då känna hur ont jag skulle ha i ryggen efter nästa skottning...

Nej, tänker jag och går in, nu skiter jag i det här.
Så jag äter lunch, duschar och gör mig klar inför skolan, och sedan vid kvart över två så går jag till bussen.

När jag väl sedan kliver av bussen vid skolan så bestämmer jag mig för att kolla min skolmail. Ni vet, bara utifall att något har hänt.
Jag loggar på, och vad upptäcker jag inte då...
Jojomen, Miljöpolitiken är inställd och jag har åkt hela vägen hemifrån i onödan!
Jag missar dessutom precis bussen hem, och får vänta ytterligare 20 minuter utomhus innan min buss kommer...

Till slut så kommer jag i.a.f. hem, ganska trött på livet.
Men en sak är säker. Någon 'där uppe' hade väldigt roligt åt mig idag...

Men vad ska man göra??


En ganska sliten Amanda