booksforus

Har inte bloggat på evigheter, och det ber jag om ursäkt för, men min dag idag har varit så sjuk att jag bara måste göra det....

Mitt skolschema idag såg ut så här:

På morgonen 8.10 så hade jag Engelska C, följt av en håltimma, för att sedan ha Biologi, lunch, Miljökunskap och sist men inte minst Miljöpolitik.

Då vi på engelskan hade individuellt arbete så innebar det att jag inte började förren 10.40, då Biologin drog igång.
Men så igår fick jag mail av min Biologi- och Miljökunskapslärare, (jag har samma kvinna i båda ämnena), där hon sa att hon hade hög feber och att vi inte hade några lektioner dagen efter (alltså idag).
Det betydde att jag bara skulle ha Miljöpolitiken idag, som inte började förren 15.05.

Asbra tänkte jag, dum som jag är.

Så imorse, när jag fortfarande ligger och sover, intet ont anande, så kommer mamma inspringande, panikslagen, och säger att hon har kört fast med bilen. Nu måste ni få lite bakgrundsinformation för att det ska bli roligt.
Det var så att hon skulle med ett flyg till Göteborg, som hon redan var sen till, och nu satt hon fast med bilen i snön. Klockan var nu halv åtta på morgonen, och jag började 3 på eftermiddagen, så ni kan ju tänka er hur glad jag var.
Pappa stod i duschen och kunde inte hjälpa till, lillebror, som är 15, hade redan gått till skolan och lillasyster var för liten för att kunna hjälpa till.
Så jag drogs ur sängen för att dras ut i kylan och kuffa loss mammas bil, helt nyvaken.

Ni kan ju gissa hur lyckat det var...

I.a.f. så fick jag loss bilen till slut, och gick in igen.
Så när jag kommer in så möter pappa mig i dörren, nyduschad och skitförbannad över att ha blivit avbruten (av mamma och inte mig, no less), och talar om för mig att om jag inte skottar garageuppfarten idag så skulle jag minsann få se på annat.
Jag står i groventren, med munnen hängandes på vid gavel, chockad över att han kan vara förbannad på mig, när det var mamma som körde fast bilen. Man skulle ju ha kunnat tro att det var jag som var ute och tjuvkörde bilen!!

Så för att undvika bråk så går jag och lägger mig för att sova igen, vilket jag också gör tills klockan ringer vid 10. Jag sätter mig käpprakt upp i sängen, och inser efter ett tag att jag måste ut och skotta NU! (Eftersom jag inte ville göra det när jag kom hem halv sex på kvällen och det är mörkt ute.)
Så jag hasar mig ur sängen och drar på mig mjukisbyxor, en t-shirt och en tjocktröja, går ut i köket för att slänga i mig en macka.
Klockan är nu alltså 10, ungefär, och jag skottar snö!
Skit, skit, skit, är den enda tanken som går genom huvudet medan jag håller på.
Men när jag är klar och kollar på klockan nästa gång så är hon halv ett! Det har tagit mig lite mer än 2,5 timmar att skotta bort all snö...
Min rygg värker så in i tusan att jag tror att jag håller på att dö! Jag svettas som en gris och det enda jag har lust att göra är att lägga mig ner i snön och inte gå upp, någonsin! Jag har blåsor i händerna, dessutom så har mina blåsor blåsor... Livet är helt enkelt super!
Så precis när jag har tagit det sista skyffeltaget, all snö är borta från garageuppfarten och jag ska gå in, så börjar det snöa igen!!!
Jag kunde bara inte tro att det var sant! Jag kunde redan då känna hur ont jag skulle ha i ryggen efter nästa skottning...

Nej, tänker jag och går in, nu skiter jag i det här.
Så jag äter lunch, duschar och gör mig klar inför skolan, och sedan vid kvart över två så går jag till bussen.

När jag väl sedan kliver av bussen vid skolan så bestämmer jag mig för att kolla min skolmail. Ni vet, bara utifall att något har hänt.
Jag loggar på, och vad upptäcker jag inte då...
Jojomen, Miljöpolitiken är inställd och jag har åkt hela vägen hemifrån i onödan!
Jag missar dessutom precis bussen hem, och får vänta ytterligare 20 minuter utomhus innan min buss kommer...

Till slut så kommer jag i.a.f. hem, ganska trött på livet.
Men en sak är säker. Någon 'där uppe' hade väldigt roligt åt mig idag...

Men vad ska man göra??


En ganska sliten Amanda

Åkte idag med min klass och klassen under till skansen för ett etoligiprojekt. Alltså så skulle vi studera djurens beteende.
Så jag åkte buss till Danderyds sjukhus imorse, för att sedan ta tunnelbanan till Tekniska Högskolan. Därifrån var det sedan meningen att jag skulle ta buss 44 till Skansen.
Jag var vid Tekniska kl 09.15, och ser precis min buss åka från busstationen, helt tom.
Men det är okej, tänker jag, för vi skulle inte vara vid Skansen förrän vid 10, och bussen som skulle komma efter skulle gå 09.30. Gott om tid kvar tänkte jag.
Så fyller busshållplatsen på med MASSVIS av dagisbarn och andra människor. Så jag stod och hoppades på att de skulle ta en annan buss, men vad var sannolikheten att alla dagisbarn inte skulle till Skansen.
Så kommer äntligen 09.30 bussen, och vi ska alla hoppa på, då hade även folk från klassen kommit till busshållplatsen.
Bussen fylls upp extremt snabbt och innan jag och flera av mina klasskompisar hinner kliva på, så är bussen full och busschauffören säger att vi inte får stiga på.
Så vi måste vänta på bussen som går 09.45, vilket skulle ha gjort att vi kom fram till Skansen 10.03, vilket fortfarande var i tid. Men långt innan bussen skulle komma, så är busshållplatsen återigen fylld med dagisbarn. Så vi bestämde oss för att gå till busshållplatsen innan, så vi skulle vara säkra på att vi fick en plats på bussen. 09.43 inser vi att vi har gått grymt fel, och att det tar åtminstone 3 minuter att springa tillbaka till den egentliga busshållplatsen, så vi kommer aldrig att hinna.
Så vi åkte buss tillbaka till Östra Station och väntade på bussen som skulle komma 10.00, men även den här gången var det en hel drös med dagisbarn som skulle på bussen. Så vi ställde oss snabbt först i kön, och kom denna gång lyckligtvis på bussen. Dagisbarnen väller in efter oss. och sedan skulle alla andra på bussen också. Busschaffisen bara fortsätter att pressa in folk, men till slut kan vi åka. Så nu står svettigt folk tätt ihopträngda på bussen. Mums!
Så här håller det på hela vägen fram till Karlaplan, då busschaffisen stannar för att trycka på ännu fler människor!! Och sedan har han mage att så och klaga på folk att de står ivägen för rörelsesensorerna, så bussdörrarna inte kan stängas. Efter detta hade vi 10 olidligt långa minuter kvar innan vi kunde stiga av bussen vid Skansen, där en grupp surmulna tonåringar har stått och väntat på oss i 25 minuter. Oops... :-S
Men så tillslut får vi komma in på Skansen, och alla går iväg för att titta på sina djur och utföra sina studier.
Jag och min grupp gick och övervakade Gråsälarna i en timme. Det enda de gjorde var att schteka på klipporna och att simma i vattnet, (no surprise there).
Efter detta skulle vi kl 12.00 samlas på torget i mitten av Skansen, och på vägen dit håller vi på att virra bort oss helt. Mitt lokalsinne kanske inte är det bästa....
Men vi kom fram, och jag kom slutligen hem, så det måste ju räknas som nåt! ;-)
Att jag dessutom lyckades bränna mig idag igen, fast jag smetade på solskyddsfaktor är helt otroligt. Det var i.o.f.s. bara solskyddsfaktor 15, men ändå!
Så nu har jag återigen några härliga dagar med svalkande påkletande av aloevera kräm framför mig. Så jag vill bara säga;
Go mig!

Amanda

Shit, jag är nog världens sämsta när det gäller det här med att blogga....
Jag säger till mig själv, gång efter annan att jag verkligen ska ta tag i det här och blogga varje dag, men så går det, kanske inte helt oanat, åt pipan.
Men jag har i.a.f. hunnit läsa lite böcker sedan jag senast skrev....

De första böckerna är Meg Cabots "Queen Of Babble". En helt underbar serie för vuxna som handlar om Lizzie Nichols, som har en för stor mun för sitt eget bästa.
Bok #1 "Queen Of Babble" handlar om hur Lizzie, förutom att hon inte egentligen tagit examen i konsthistoria p.g.a. att hon inte skrivit sin examenuppsats, håller på att bränna sina besparingar på att åka och hälsa på sin pojkvän, långdistans, som hon varit tillsammans med i 3 månader. Han bor i London, och över sommaren är det meningen att hon ska åka över och bo med honom. Lizzies bästa vän Shari och Sharis pojkvän Chaz, skall jobba på Château Mirac i södra Frankrike som anordnar bröllop, då Chaz bästa vän äger stället.
Men mötet med långdistansen i London, Andrew, blir inte riktigt som Lizzie hade tänkt sig. Och plötsligt befinner hon sig på ett tåg ner till Frankrike och Château Mirac, till Shari, Chaz och ett sommarjobb som bröllopsanordnare.
Men Lizzie öppnar sin stora mun inför sin medpassagerare Jean-Luc, eller Luke, utan att veta om att han är ägare till Château Mirac. Och då hon är attraherad av honom, så hjälper det inte att han vet alla pinsamma detaljer om vad som hände mellan henne och Andrew, samt att han har en pinnsmal snygg flickvän och att Lizzie, trots att hon gått ned i vikt, ligger lite på den tunga sidan.
Men då Lizzie berättar för Luke vad hans flickvän har för planer för Château Mirac, hon vill göra om det till ett plastikkirurgi och rehabliterings spa. Då börjar den perfekta ytan krackelera, och saker och ting börjar hetta till mellan Lizzie och Luke.
Hon råkar dessutom nämna för Lukes mamma att Luke är intresserad av att bli läkare. Vilket inte gör henne lycklig.
När det sista bröllopet för säsongen ska äga rum och allt verkar gå fel, bröllopsklänningen är fruktansvärd, musiken till bröllopet har stuckit, så är Lizzie där och styr upp det.
Hon syr om en gammal klänning till en bröllopsklänning och lyckas tussa ihop Lukes skilda föräldrar. Och äntligen tycks Lizzies och Luks känslor synkronisera.

I bok #2 "Queen Of Babble In The Big City" så har Lizzie, Shari, Chaz och Luke intagit storstaden New York, där de alla sysslar med olika saker. Lizzie försöker desperat att få tag på ett jobb där hon kan designa brudklänningar, och hon lyckas landa ett obetalt jobb som brudklännings reparatör hos Monsier Henri, samt ett betalande receptionistjobb hos Pendergast, Loughlin och Flynn, vilket är Chazs pappas snofsiga advokatfirma.
Så boendes tillsammans med Luke i en lägenhet på Fifth Avenue, med ett betalt jobb och ett extrajobb som brudklännings reparatör, så verkar livet ganska bra. Men skenet bedrar. Shari gör slut med Chaz, för sin chef, Pat, som råkar vara kvinna. Lizzie är övertygad att Luke ska fria till henne på julafton, men istället får hon en ny symaskin av honom. När hon nämner ordet bröllop till den relations-skygga Luke så rasar deras tillvara samman.
Så medan Luke spenderar jul och nyår nere i Frankrike på Château Mirac, så flyttar Lizzie ut ur deras gemensamma lägenhet coh in i en egen.
Dessutom har hon under tiden hon jobbat hos Pendergast, Loughlin och Flynn, få med sin Jill HIggins, som ska gifta sig med en av New Yorks mest eftertraktade ungkarlar, till Monsier Henris affär för att hjälpa henne fixa en gammal brudklänning. Och när hon senare går på brölloppet tillsammans med Chaz, och han vill utvecka deras relation, så går hon motvilligt med på det.
Men så, medan Chaz sover på hennes säng, med kläderna på, kommer Luke och ringer på. OCh vad gör han inte om faller ned på ett knä, och friar till henne.....

I den 3:e och troligtvis avslutande delen i serien "Queen Of Babble Gets Hitched" så är Lizzie förlovad med sin stora kärlek Luke, men så fort hon börjar tänka på deras bröllop så bryter utslag ut på hennes armar. Att Chaz dessutom säger att bröllop inte är något att ha, att han aldrig skulle gifta sig, och att Lizzie och Luke inte passar ihop gör Lizzie upprörd.
Att det är så mycket att göra i Monsier Henris butik, samtidigt som Monsier Henri får en stroke, ger inte Lizzie mer tid att tänka på och planera sitt och Lukes bröllop.
Under tiden så inser Lizzie att hon kanske inte är så kär i Luke som hon trott, och när Chaz får Lizzies hjärta att slå snabbare, så kanske det här med att gifta sig med Luke, inte var en så bra ide som hon från början trott.
När hon blir tillfrågad att designa Ava Gecks brudklänning, Ava Geck, som är känd som en blond dum prostituerad i media, så blir Lizzie plötsligt väldigt intressant. Ava Gecks pappa äger nämligen Geck Industries, som är en klädstormarknad.
Medan Lizzie reder ut sina känslor gentemot Chaz, fortsätter att driva butiken för restaurering av brudklänningar så får hon reda på att Monsier Henrie ska sälja butiken och relationen med Luke försämras.
Det visar sig dessutom att Luke inte varigt någon pojkscout, och att han under tiden de varit tillsammans varit otrogen.
Till slut inser Lizzie att hon är kär i Chaz, och hon skriver ett kantrakt med Ava Geck, där hon ska designa brudklänningar för Geck Industries " Ava & Lizzie" kollektion. Hon startar dessutom sin egen brudklänningsbutik "Lizzie Nichols Designs". Och det sista vi hör från Lizzie är hur hon och Chaz bestämmer sig för att gifta sig.

Ett underbart slut på en helt fantastisk serie. Helt klart en må-bra bok. Man sitter och hejar på Lizzie Nichols, som är precis som vilken vanlig människa som helst. Det är en realistisk serie, som man kan relatera till, för vem känner inte av gravitationen?? Vem har inte varit osäker när det gäller sina egna känslor? Och vem har inte öppnat munnen och sagt fel sak vid fel tillfälle??

Amanda